Igår var en jobbig dag. Fick reda på att en av mina närmaste vänner passerat till andra sidan. Det gjorde så ont i mig hela dagen att veta att jag aldrig mer kommer kunna få gnabbas och retas med honom längre. Honken var en person som var glad, spred glädje runtomkring sig och kunde inte låta någon annan vara ledsen eller ensam. Så fort något inte stod rätt till kom han till en med sina klockrena kommentarer och fick en på bättre humör och på andra tankar. Jag, kristin och Honken gick i samma klass (text) i årskurs 2 och 3 i gymnasiet. Den tiden var nog den roligaste i mitt liv. När vi sedan tog studenten så blev det ju inte lika mycket att vi träffades då jag och kristin jobbade mycket. Men de helger som vi umgicks minns jag så väl som om de var igår.

Det går inte att beskriva hur mycket han är saknad hos mig och kristin just nu. Det är så enormt, vi känner ett tomrum som nu inte kommer kunna att fyllas fören den dagen vi får träffa honom igen där uppe i det blå. Det finns ingen som Honken. Idag ska jag träffa kristin och frida. Vi ska tända ett ljus och prata en massa med fina minnen. Vi ska skratta, gråta och försöka komma vidare. Det vet jag att vi gör, för Honken vill inget hellre. Han tyckte inte om personer som var ledsna. Idag är en dag för att hedra dig Henrik Hurtig. Vi älskar dig och kommer alltid att göra det ♥ TJOCKIS