Då var man på plats igen då. I ett litet hotellrum för sig själv. Var en lång resa idag. Tack och lov så slapp jag ju att köra hela vägen helt själv. När jag skulle gå imorse och lämna Fidde hemma så blev det lite känsligt. Till och med så att det nästan kom en tår. När jag ställde fram resväskan och tagit in fidde i lilla rummet, gett han mat och vatten, ett öra och ett tuggben, så började han att gny. Gny som aldrig förr. Har inte hört han vara så ledsen innan och dessutom med de söta underbara ögonen som han har. Ville verkligen inte lämna honom då. ♥ Höll till och med på att missa bussen tack vare hans sorgsna min. Det var som att han visste att nu har matte tagit fram resväskan. Nu lämnar hon oss igen.

Min lilla Fidde. Han är för söt. Världens bästa trotts att han kan gå en på nerverna med sina stålleryck ibland. Men han är allt min lilla fishund ;-)

Tänk om man kunde fått med sig dit hit min lilla buse. Så du kunde ligga och knö med matte i sängen här också :-)