Var inne på aftonbladet precis och fick läst något helt sjukt och rörande artikel om paret Kojefors. Läs här! Det är så att man får tårar i ögonen...

Att kommunen kan ta isär ett par som levt ihop i 63 år och som fortfarande är så fint förälskade i varandra är helt sinnesjukt och oacceptabelt! Gunnel och Arne får inte bo tillsammans då kommunen anser att Gunnel behöver bo på ett gruppboende för dementa och Arne på ett äldreboende. Så att få kunna bo tillsammans i en lägenhet verkar omöjligt?! Jag tycker att det låter helt absurt... hur kan man ta ifrån dessa gamla det största som finns, nämligen kärleken och närheten till varandra?

– "Det är åt skogen och skit. Det är hjärtlöst och bryskt att vi på ålderns höst inte får leva tillsammans. Förlåt mitt grova språk men jag måste bara få säga som jag känner nu, säger Arne och gömmer ansiktet bakom händerna."

Jag blir så ledsen med honom när jag läser detta och tänker på hur man själv hade mått i den sittsen som de nu sitter i. Är det så gamla ska behandlas? Låt de få njuta av sina sista år i livet och gör det inte värre! Vad är det för samhälle vi lever i??? Det sista stycket i artikeln är mest rörande. Där beskriver Arne hur han då när de träffades för 63 år sedan, aldrig skulle kunna tro att de hyser så här starka känslor mellan de båda. Han säger också att allt detta kan ta så lång tid att få något boende nära Gunnel och att tiden nu är en motståndare.

– "Vi kanske hinner dö båda två..."