Nu i dessa vackra dagar har jag ägnat min tid till att ligga utanför på gräsmattan och njuta av solen och värmen. Jag känner mig riktigt brun och fin nu och vill inget hellre än att fortsätta sola och mysa i detta underbara väder. Imorgon verkar ju dock vara den sista dagen på detta härliga, och sedan följer lite kyligare tempraturer och mulet väder.

Igår var jag och Jonas nere på Borås kortege, men jag vet inte om den var så bra i år? Kändes som att den var väldigt kort och ungdomarna verkade inte engaera sig lika mycket detta året som åren innan. Det var i alla fall vad jag kände. Jonas som inte varit inne och sett på Borås kortege någon gång innan, var inte så där riktigt haj på vad det var för kul med det hela. Det viktiga var i alla fall att vi kom ut från lägenheten och kunde hitta på nått annat än att bara sitta hemma. Det var mys för stunden att få komma ut och träffa lite folk i solen och värmen. Efter kortegen åkte vi hem till Castor för att tjöta lite och sedan för att ta med oss Diva (deras ena hund) hem till oss. Så idag har vi varit ute med Fidde och Diva, de har fått springa av sig en aning och nu in på eftermiddagen/kvällen gick vi en lång promenad vi gick ner till sjönt och lät de få ta sig ett dopp i det kalla. Diva var nog den som uppskattade att få bada mest. Hon älskade verkligen att få simma efter pinnar, medan Fidde nöjde sig med att doppa sina ben och inte mer.

Imorgon kommer Castor förbi och hämtar Diva igen och sen frampå eftermiddagen är jag och Jonas bjudna ut till Limmared för att grilla hemma hos min bror Robert. Han har nämligen finbesök hemma och ville att vi skulle få träffa denna dam som han har bjudit hem till sig :)

Glömde nästan att skvallra om vår ljuvliga trappuppgång; Björkhemsgatan 67. Imorse vid halv 10 tiden vaknar vi med ett ryck. Fidde och Diva blev oroliga och gav ifrån sig varsina skall. Vi gick upp och undrade vad det var frågan om. Då hör vi en man i trappuppgången som står och skriker på "damen med alla ungar" högst upp i vår ingång. Mannen var stupfull och babblade något om alla hans 5 barn och att han inte orkade med något längre. Jag och Jonas gick och vägde mellan om vi skulle ringa vaktbolaget eller inte. Men efter att det gått en halvtimma pallade vi inte med det hela längre och undrade om inte någon annan ringt. Men inget hände och vi ringde. Väl där sa de att de tyvärr inte kunde hjälpa oss utan att vi skulle vända oss till polisen. Vi behövde inte ringa, för en 5 minuter senare var polisen redan på plats. Tack och lov!

Gissa om man kände sig som en spejare som stod och smög i fönstrerna hela tiden och sprang fram och tillbaks till dörren för att kika genom kikhålet? Men man kunde inte låta bli helt enkelt. Polisen fick verkligen jobba för att få iväg mannen. Han vägrade och polisen fick ta till med hårda tag. Läskigt det här att det ska bli så i ens trappuppgång. Det tråkiga är att man ska ha sådana här grannar. Vi trivs ju så bra i lägenheten, men att det skulle vara i den värsta trappuppgången av de alla, visste vi ju inte. Det var inte direkt något de sa till oss när vi köpte lägenheten, såklart! Hade inte jag heller gjort.

Nu åter till Jönssonligan på tv och lite chips och dricka! Mer skvaller kommer en annan dag ;)
Kärlek till er alla ♥