Måndag och nu är man inne på den sista hela veckan någonsin i skolan. Känns underbart. Nästa måndag är det praktik som gäller i 4 veckor framåt. En vecka i Bulgarien inräknat ^^. Sitter och kikar på bilder från förra årets studenter.. faaaan vilken längtan. Sitter och ryser för fullt! Det är sjukt vad tiden går fort?

Allt händer på en och samma gång. Först farfar sen mormor... allt bara rasar samman. Jag orkar ingenting längre, har tappat orkn totalt. Orkar ingenting i skolan längre och kan inte sova... =( Har aldrig vart med om att så nära har gått bort i familjen innan. Kanske är förståligt då att jag reagerar som jag gör? och nu försvann två stycken på samma gång?

Mormor: du betyder så mycket för mig. Du fanns alltid där när man ville prata och ringde hem varje kväll för att hålla koll på oss... nu är det tomt, när det börjar skymma ute och klockan börjar att närma sig 8, så är det fruktansvärt tomt. det var då du brukade att ringa och höra vad som hänt under dagen och kolla så att allt stod rätt till med oss. Vi var nere hos dig igår, personalen på högsbo sjukhus i GBG hade lagt dig i ett eget rum. Du låg där så vackert. Aldrig förr har jag sett en död människa. Du var så kall... det var så overkligt! Jag ville inte inse att du inte var där, att det bara var ditt skal som låg där. När jag skulle ta ett sista farväl av dig brast allt. Jag kramade dig så hårt, du bara låg där... jag grät och grät och grät, mamma och de andra stod och grät de med... jag ville inte at farväl, jag ville inte erkänna att du inte finns kvar hos oss! Men jag vet att du har det bra. Du är tillsammans med morfar nu och jag vet hur länge du har väntat på det, i 30 hela långa år. Jag älskar dig mormor och det kommer vara jobbigt ett bra tag framöver... snart är det begravning med och det kommer att vara svårt att se alla gråta...
Du somnade in måndagen den 14:e april klockan 19.30... Du är så älskad och saknad!

Farfar: Fick inte träffa dig så mycket nu in i det sista. Vi talades vid i telefon och brevväxlade ett par gånger. Det kändes bra att prata med dig. Efter det att mamma och pappa skiljde sig har det inte vart alls mycket vi har setts. Jag kommer ihåg när vi var uppe på sjukhuset i Uddevalla, när du hade åkt in för att du fått reda på att du hade cancer i tarmarna =( Farfar... jag saknar dig och din humor, jag saknar din röst när jag ringer till dig och jag saknar breven som kommer från dig. Jag vet att även du har det bra nu! Men du är så fruktansvärt saknad!!  Älskar dig farfar...