Vi kom in till den snälla doktorn på sjukan och han fick bekräftat att ja, den tungan behövs gör någonting åt. Han frågade mig lite lätt: Hur gick det att amma? Jag svarade: Jo det gick bra, han tappade väl taget lite titt som tätt, men inget att klaga på så. Han fick ju i sig tillräckligt med mat!? Då säger doktorn vackert: Ja, detta skulle ju gjorts redan från början.

Jo man tackar ja! Det är ju det jag sagt hela tiden. Men dina kollegor uppe på BB ville inte detta??! Så nu får vi en ny tid på posten och då kommer det att bli nedsövning och ett litet klipp.. =/ Urrrk! Jag gillar inte detta, men det måste göras. Doktorn sa även att han hade väldigt stora halsmandlar och frågade om han snarkade mycket... haha... Jo... det gör han ju ;) Han har nog ärvt mina halsmandlar också. Hoppas bara att han inte får lika mycket problem som jag hade när jag var liten. Då blir det väl att operera bort de på honom precis så som de gjorde på mig. Men tacka gudarna för att det blir inte än på några år i så fall...