Vad nu? Förstår inte? Jag hoppas på det bästa, men  jag vet inte om det kommer att hända? Allt känns bara så konstigt helt plötsligt och inte vill jag förstöra något heller. Tänk er en prinsessa utan sin prins, precis så känner jag mig nu. Men jag har ju en prins? Bara att han bor en bit bort... Eller? Allt var så bra, allt var så fint. Jag vet inte inte hur du har haft det i dina tidigare förhållanden, men jag vill att man ska höra av sig och visa att man finns och bryr sig. Eller är jag dum då? Är det bara jag som är jobbig då? Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska inte ringa. Jag har rinngt och ringt och ringt och jag känner bara att du kanske tycker att jag är jobbig som ringer? Jag vet ju inte?!? Jag vet ingenting känns det som... Tack alla ni som orkar stå ut med mitt tjöt och att ni bryr er. Det värmer! Alla gulliga sms och alla gulliga kommentarer jag får av er. Ni är guld värda!

Puss & Kram